Ny frågestund

Nu är det dags för en ny frågestund. Fithenke kom med den briljanta idén, och jag är som bekant alltid snabb med att tillfredsställa mina läsares alla önskemål samt sexuella begär.
Ni som var duktiga och ställde frågor förra gången; ni vet ju redan hur det går till. Alla andra; jag vill att ni ställer frågor till mig, och frågorna ska ställas här, som en kommentar på det här inlägget. Frågor på Facebooksidan eller frågor i form av kommentarer på andra inlägg kommer antagligen inte besvaras, förutsatt att de inte är sinnessjukt bra frågor. Men jag tvivlar på att ni kan ställa sinnessjukt bra frågor, för "sinnessjukt bra" är ett ganska luddigt begrepp. Och om ni nu har en sinnessjuk fråga som ni vet är en sinnessjuk fråga, varför skulle ni då låta bli att ställa den här, här där den ska ställas?
Frågorna får beröra vilka ämnen som helst. Jag svarar på allt, och jag vet allt, och jag har en åsikt om allt. Ibland har jag fler åsikter än vad nöden kräver.
Vill du veta om jag har en tam vithaj? Är mitt språk bruk verkligen så super bra som det ger sken av, eller finns det vissa saker som jag har svårt för när det gäller svenska? Eller kanske engelska? Vill du veta vilken film som är den bästa filmen i världen? Eller vill du kanske veta vilka spel du bör spela? Hur gammal var jag när jag blev av med oskulden och för första gången delade en kvinna på mitten med min enorma hajfenskuk? Är det coolt med dinosaurier eller är det played out? Vem/vilka mördade Michael Jackson, Diana och Sephiroths mamma? Jag har alla svar.
Det finns inga dumma frågor, och i det här fallet finns det ej heller några dumma svar. Det förra svarsinlägget blev superlångt, men jag tror och hoppas att det här inlägget, med hjälp av era sinnessjukt bra frågor, kan bli lite längre än superlångt, kanske till och med superduperlångt.


Lite roliga saker

Här kommer lite roliga saker som mina trogna läsare har skickat in. Några saker är från det andra uppdraget, när jag bad er att vara elaka på Facebook. Men det blev inte speciellt bra, tyvärr. Därför har jag nu döpt om kategorin till That's what she said, och jag vill att ni skriver That's what she said som svar där ni anser att det passar in, precis som förra gången, och mailar det till jattestorapistoler@gmail.com. Om ni vill att något ska vara censurerat måste ni censurera det själva.









Det fanns några andra roliga bilder, men de var för långa. Det är en av fördelarna med That's what she said-skämt. De behöver inte vara så långa. That's what she said.
Nu kan ni börja. Gå ut på era favoritforum och communities och skriv That's what she said. Jag vill inte att ni gör det en gång och sedan slutar, för jag vill inte göra ett enstaka inlägg av det. Jag vill att ni gör det så fort ni får chansen, och att ni sedan mailar varenda bild. Jag vill självfallet ha andra roliga bilder också, men That's what she said-skämt är viktigast. Kör hårt, bögar.

Saker som skrämmer mig

Hundar.
Jag skrev nyss om hundar, men nu måste jag skriva lite mer. Hundar är som bekant skapade för att döda, och visst, de kan äta annat, men de föredrar kött. De äter allra helst kött som de slitit bort från ett barnansikte.
Hundar skrämmer mig därför att de är opålitliga. Det spelar ingen roll om det är en hund som bott i en Hostel-källare och blivit våldtagen med lavalampor sedan den var valp, eller om det är en dressyrhund som troget följer husse - hundar är farliga. Vilken hund som helst, oavsett storlek, kan bli galen och börja bitas.
Och eftersom alla hundägare är så himla övertygade om att hundar är smarta så är det antagligen bara en tidsfråga innan hundarna bygger robotar som tar över världen. Det blir Terminator 1, 2 eller 4, (3:an sög) plus en massa hundar som är fula och farliga (Resident Evil).


Be afraid, be very afraid.

Bilar.
För några år sedan satt jag och en god vän vid namn Shere Khans i en bil. Han körde, eftersom jag inte har något körkort. Det var vinter, och det var halt. Jag satt och halvsov med två koppar bensinmackskaffe i händerna när Shere skulle svänga i en kurva. Vägen svängde, men inte fan svängde Pekka. Vi gled ut i diket, och jag väcktes ur min skönhetssömn, för det skumpade ganska mycket. Jag hann inte riktigt uppskatta det roliga med off road-körning, för längre fram såg jag att det var en utfart från vägen. Eller en avfart. Eller infart. Jag vet ingenting om bilar och körning och vägar. En utfart fungerar ju lite som en bro över diket. Och diket var ju vår väg för tillfället.
Vi körde rakt in i utfarten, och det var en så kraftig smäll att mina enorma nördbrillor flög av. Jag tappade även min favoritmössa samt de båda kaffekopparna. Vi hamnade på taket, men jag tror inte att vi någonsin lyfte från marken, så det var ingen regelrätt volt. Snarare en kullerbytta. Efter att vi hamnat på taket rullade bilen runt och lade sig på sidan, så att Shere svävade i luften, medan min sida låg mot marken.
Jag vill inte göra er oroliga, så det är lika bra att jag på en gång berättar att jag överlevde. Det var en läskig olycka, men jag fick tyvärr inga superkrafter av den. Det är för lite strålning i bilar. Det sorgliga med den historian är att min mössa blev kvarglömd i bilen, och bilen gick inte att rädda. Vem vet, min mössa kanske ligger i säkert förvar på en bilskrot någonstans.


Typ så här var det nästan, fast ändå inte.

Getingar.
Getingar är, precis som hundar och människar, onda av naturen. Det finns folk (idioter) som hävdar att getingar bara attackerar när de känner sig hotade, men det är skitsnack. Getingar patrullerar från maj till september för att hitta människor att sticka. Eller så känner sig getingar konstant hotade, och då ligger problemet knappast hos mig. Då behöver getingarna gå till en getingpsykolog, få lite getinglugnande, och getinglugna ner sig.
En sommar, för ganska längesedan, låg jag i en soffa hemma hos en kompis. Det var en perfekt sommardag. Solen sken starkt och himlen var klarblå, och vi tyckte att det bästa sättet att utnyttja den dagen var att sitta inne och kolla på Futurama.
Jag låg på sidan, helt stilla, och kollade på Futurama. Jag minns inte vilket avsnitt det var, men för att göra anekdoten lite intressantare kan jag ljuga och säga att det var avsnittet när de åker till planeten full av stora bin. När jag låg där, lugnt och tyst, likt ett apatiskt flyktingbarn, kände jag att det kittlades lite på halsen. Men jag hann inte ens överväga att känna efter, för sekunden efter att det kittlades blev jag stucken av en geting. Jag flög upp ur soffan och skrek som en ung flicka. Getingen hade säkert förföljt mig i flera dagar och väntat på rätt tillfälle.



Men det blev ett ganska lyckligt slut. När min cowboykompis sugit ut giftet ur min hals upptäckte vi att getingen fortfarande levde. Då kom den unga Kalle i mig fram. Insektsdödaren Kalle. Vi spetsade getingen med en nål och höll den ovanför en brinnande tändsticka. Vi höll den inte så nära att den brändes ihjäl av elden, utan vi lät den plågas av värmen. Det var väldigt tillfredsställande.

Spindlar.
Min spindelfobi är, precis som alla andra fobier, irrationell. Bilar, hundar och getingar kan faktiskt skada mig, men i Sverige finns det inga spindlar som kan göra speciellt mycket skada. Det finns kanske några som kan bita igenom hud och göra så att man blöder lite, men det har aldrig hänt mig.
Varför är jag då rädd för spindlar?



Spindlar kan ha läskiga färger, eller så är de läskiga och svarta.
Spindlar kan ibland hoppa, eller så hänger de på en vägg och väntar på någon att skrämma.
Spindlar kan vara jättesnabba, eller så lunkar de lite läskigt.
Spindlar trivs ibland hemma hos oskyldiga svenskar, eller så bor de i läskiga skogar.

En sommar hade jag och min flickvän T-Bird varit och handlat. Vi kom hem till henne och hon skulle laga lite mat, men våra planer blev fördröjda när vi lyfte på en grej som låg på diskbänken. Där satt en stor spindel. Inte lika stor som en bil, men den måste ha varit som en liten hund, kanske, ungefär, möjligtvis. Den ställde sig direkt i attackposition. Man såg faktiskt hur den öppnade sin läskiga mun, lutade sig lite bakåt, samt lyfte upp de två främre benen i luften. Eftersom jag dragit genusnitlotten var jag tvungen att döda den. Jag gick runt och försökte närma mig den från sidan, beväpnad med en flugsmälla, men spindeln följde mig med blicken. Den följde mig med blicken! Jag skojar inte!
Vi fick helt enkelt komma på en bättre plan. Efter lång tids planering stod vi i köket, redo att göra ett nytt försök. T-Bird sprutade rengöringsmedel på spindeln, och jag hoppade sedan fram från sidan och slog ihjäl den. Sedan lagade T-Bird mat.

Vatten.
Jag har alltid tyckt att det är läskigt med vatten. Inte bassänger och pooler, men sjöar och hav. Om jag vet att det är djupt där jag ska bada så tycker jag att det är lite läskigt, trots att jag inte har planerat att gå på botten, och trots att jag faktiskt kan simma. Jag är inte en bra simmare, men jag kan låta bli att drunkna.

Sjukdomar.
Jag är inte en riktig hypokondriker, men jag är en sissyboy när det gäller sjukdomar. Jag är så rädd för att bli sjuk att jag säkert kommer bli sjuk på grund av stressen som oron ger mig. Nej, så illa är det inte. Men jag var faktiskt övertygad om att något inte stod rätt till med min enorma pung, så jag betalade en främmande man för att klämma på den. Han sa att det antagligen inte var något, men han kunde inte ge mig ett direkt svar, för han var ju bara en läkare. Därför var jag tvungen att ta mig till ett sjukhus där två nya främlingar tog lite på min pung. Efter det sprutade de massa kladd på min pung och trollade så att man kunde se insidan. Det var därför den första läkaren inte kunde ge mig ett direkt svar - han kunde inte trolla.
Jag vill inte göra er oroliga, så det är lika bra att jag på en gång berättar att jag överlevde. Jag hade inte cancer. Men läkarna gratulerade mig och sa att jag borde vara stolt över min enorma pung.

Ögon- och nagelskador.
Det här är jag inte riktigt rädd för, om det nu inte skulle hända mig själv. Jag börjar få slut på saker som jag är rädd för, och därför går jag nu in på saker som är obehagliga.
Mina trogna läsare vet att jag älskar skräckfilmer. En sak som jag älskar med skräckfilmer är våldet. Men när folk får saker i ögonen eller om någon rycker av eller böjer upp folks naglar, då blir jag ofta illa till mods.



Snor.
Jag är inte rädd för snor, men jag tycker att det är sjukt äckligt. Jag har faktiskt ett utkast till ett inlägg om snor, men jag kunde inte fortsätta med det. Jag blev alldeles för äcklad när jag läste om det, och sen kom det massa bilder.
En dag, antagligen en lördag, för längesedan, satt Kravalljazz i min dåvarande lägenhet. Vi var alla bakfulla, och skulle försöka göra oss redo för att dricka igen, som man kunde göra på den tiden. Medborgare Abel var lite snorig, så han bestämde sig för att bakissnyta sig. Han känner mig väl, och vet således vad min akilleshäl är. Nu tror ni kanske att han tvingade mig att äta snoret, eller gifta sig med det, men så illa var det inte. Det behövdes inte.
Han visade snoret för mig. Han öppnade upp det äckliga snorpappret och visade sitt äckliga snor för mig och Dan of the Dead. Det var bland det äckligaste jag någonsin sett.


Grönt, fast snor prytt av blodstrimmor, och allt flöt omkring i gult, rinnande snor.



O-Zone Battles

Trots att den här bloggen från början startades som någon slags hiphopblogg är det i dagsläget inte så många läsare som verkar vara c00la hipp hoppare. Men det struntar jag i. Jag tänker skriva om hiphop.
Svenska rapbattles har aldrig varit speciellt bra. Om någon mot förmodan lagt en bra rad så har den varit förskriven, och då har alla c00la hipp hoppare direkt hatat den raden. Freestyles är sällan bra eller intressanta, och det blir ännu tråkigare om man gör något sorts tävlingsmoment av dem.

I USA finns det en battleliga som kallas Grindtime. Det finns självfallet många kassa rappare, men det är överlag en ganska bra nivå. Och varför är det bra? Därför att det är förskrivet. Freestyles används oftast bara av folk som glömmer bort sina verser. Och det är ett asbra koncept.

För ett tag sedan kom O-Zone Battles, en svensk battlerörelse som arrangerar saker i Lund eller Danmark eller någon annanstans där folk pratar konstigt. Anledningen till att jag skriver det här tråkiga inlägget är att jag vill att O-Zone och liknande svenska battles ska växa. Det är fortfarande väldigt nytt i Sverige, men jag tror att det kommer bli mycket bättre om publiken blir större och om fler bra rappare deltar. En av de bra rapparna som bör delta är självklart jag. Jag har ansökt, men har ännu inte fått något svar.

Nu tänkte jag promota den nya vågen av (så småningom?) bra svenska battles. Det här är några battles som jag tycker är någonstans mellan feta och helt okej.

Tay Tay vs Mr Cool.


Shazaam och Tay Tay vs R-Man och Hyper. Del två finns på Youtube.


Nomad vs R-Man. Del två finns självfallet på Youtube.


Och så finns det även Basementality Battles i Stockholm.

Shazaam vs Henry Bowers.


Nu vill jag att ni tittar, lyssnar, och gillar. Och sedan sprider ni den här skiten tills det blir större än det muslimska hotet.

O-Zone Battles hemsida
O-Zone Battles Youtubesida

RSS 2.0