Hej bloggen

Det var ett tag sedan jag skrev något. Den enda läsaren jag har kvar har nu suttit i flera månader och tryckt sin blodiga pekfingerstump på F5-tangenten. Blodet rann ner mellan de andra tangenterna, torkade och bildade ett levrat rutmönster. Hans stol har, med hjälp av avföring, vuxit fast i hans nakna stjärt. Den enda vätskan han fått i sig är tårar, och han har ätit sina fötter.
Det är lite sexigt, egentligen.
Kala fläckar på hans huvud, efter att ha slitit sig i håret. Men de skiner inte som huvudskinn brukar göra. Ett brungrått smutslager är i vägen för det vackra skenet.
Bloggen kanske verkar död, men den lever.
Hans livlösa ögon läser meningen om och om igen.

Bloggen kanske verkar död, men den lever.

En strimma hopp penetrerar hans nästan transparenta hud och lägger sig som en kringla runt hans hjärta. I dag är dagen då allt blir bra igen.

RSS 2.0